Dag 2 – Min största rädsla inom ridsporten.
Dag 1 - Presentera dig och din häst.
Dag 2 – Min största rädsla inom ridsporten.
Dag 3- Hur mitt hästintresse började.
Dag 4 – Det här finns i min ryktlåda.
Dag 5 - Det här äter min häst varje dag.
Dag 6 - Min favoritgrej i stallet.
Dag 7 - Min hästs vardagsoutfit.
Dag 8 – Mitt bästa hästminne.
Dag 9 - Mina drömmar.
Dag 10 - En bild på stallet.
Dag 11 - Det här saknar jag.
Dag 12 – En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst.
Dag 13 – Varför ridning får mig att må bra!
Dag 14 – Något du och din häst är stolta över att ha gjort!
Dag 3- Hur mitt hästintresse började.
Dag 4 – Det här finns i min ryktlåda.
Dag 5 - Det här äter min häst varje dag.
Dag 6 - Min favoritgrej i stallet.
Dag 7 - Min hästs vardagsoutfit.
Dag 8 – Mitt bästa hästminne.
Dag 9 - Mina drömmar.
Dag 10 - En bild på stallet.
Dag 11 - Det här saknar jag.
Dag 12 – En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst.
Dag 13 – Varför ridning får mig att må bra!
Dag 14 – Något du och din häst är stolta över att ha gjort!
Detta har jag fått tänka på i några dagar och har nog fortfarande inte kommit fram till något som jag är riktigt rädd för inom ridsporten. Men om jag ska välja några utav de jag tänkt på så är det att jag flyger av så illa att jag aldrig mer kan sitta upp på hästryggen. Eller att Kookaii ska skada sig så illa så jag är tvungen att avliva henne på plats.
Jag är inte egentligen inte rädd för att ramla av då jag har ramlat av närmare 500 gånger och varje gång jag ramlar av så skrattar jag ihjäl mig.
Min värsta avramling var när jag skulle ta fälttävlanskortet på min c-ponny och vi skulle hoppa en banan i slutet på träning. Det var en 70cm hög stock och säkert 110cm bred som vi skulle hoppa och vi hoppar men på något konstigt sätt ångrar sig min ponny och kastar sig tillbaka, var på att jag hoppar själv. De slutar med att jag får en pinne instucket under ögat och jag har sen dess förlorat mitt mörkerseende på högerögat, jag fick en spricka i mitt revben och jag slog in skiljevägen i näsan och har sen dess inte kunnat andas i min ena näsborre. Jag har gjort mina farlig grejer i ridsporten så det finns inte så mycket mer att vara rädd för kan jag känna, jag är egentligen inte rädd för något men klart man oroar sig för vissa saker.
En tanke som jag får panik över däremot är om jag skulle sätta upp någon på min häst och det händer något så att personen jag satt upp skadar sig illa. Inte för att någon får rida min häst mer än jag&Emma så, haha. Den risken är ju inte så stor men ändå. Om man nu skulle ändra åsikt någon gång så ska jag läsa detta blogginlägget igen så jag inte sätter upp någon annan på hästryggen. haha!
That's it for todaaaaay!
Jag är inte egentligen inte rädd för att ramla av då jag har ramlat av närmare 500 gånger och varje gång jag ramlar av så skrattar jag ihjäl mig.
Min värsta avramling var när jag skulle ta fälttävlanskortet på min c-ponny och vi skulle hoppa en banan i slutet på träning. Det var en 70cm hög stock och säkert 110cm bred som vi skulle hoppa och vi hoppar men på något konstigt sätt ångrar sig min ponny och kastar sig tillbaka, var på att jag hoppar själv. De slutar med att jag får en pinne instucket under ögat och jag har sen dess förlorat mitt mörkerseende på högerögat, jag fick en spricka i mitt revben och jag slog in skiljevägen i näsan och har sen dess inte kunnat andas i min ena näsborre. Jag har gjort mina farlig grejer i ridsporten så det finns inte så mycket mer att vara rädd för kan jag känna, jag är egentligen inte rädd för något men klart man oroar sig för vissa saker.
En tanke som jag får panik över däremot är om jag skulle sätta upp någon på min häst och det händer något så att personen jag satt upp skadar sig illa. Inte för att någon får rida min häst mer än jag&Emma så, haha. Den risken är ju inte så stor men ändå. Om man nu skulle ändra åsikt någon gång så ska jag läsa detta blogginlägget igen så jag inte sätter upp någon annan på hästryggen. haha!
That's it for todaaaaay!
Kommentarer
Trackback
